Ett snedsteg bort
Vet inte längre vad jag springer från, men kraven att prestera äter upp mig inifrån.
Jag måste ut ur denna dimmridå, för jag har kroppen full utav oro men inget mål.
I staden blir alla skolade att skaffa status eller bli förlorare.
Tror vi på allvar att livet blir godare när man har framgång men inte längre polare.
Kommentarer
Trackback
